Varje namn lades in på brodyrskärmen på en rad med ett knapphåll på 3 - 4 cm efter namnet.

14 namn fick plats på bågens utrymme. Fonten jag använde var den som finns med i brodermaskinens orginal fontbroderier.

Eftersom Rubymaskinen ger mig möjlighet att placera varje brodyr på bågen där jag vill att de ska broderas, så justerade jag varje namn/knapphål, så att de skulle hamna rätt på respektive band. Det blev flertal ändringar och justeringar på skärmen i höjdled och mellanrum innan varje namnomgång kunde broderas. Trixigast var namn med bokstäver som gick nedåt som behövd några millimeter extra bredd i förhållande till namn utan nedåtgående bokstäver.

Första försöken gjorda jag på lilla 120x120 bågen, där banden inte lika lätt ändrade läge under brodyrjobbet.

Efter 7 uppsättningar med namn, hade jag alla klara. Så det blev en del som jag misslyckades med. De glatta banden hade en förmåga att glida nedåt, trots att de var fastsatta med klämmorna.

Genom att sy ram runt borderiytan gick det lite bättre. Fick dock ta bort stödramen stygn omgående efter broderiet var klart, då de lätt lämnade nålhål på banden.

När broderiet var klart var det enkelt att riva bort vliesen. Knapphålet sprättade jag upp, och det vr enkalst att vika det dubbelt och ta en fin sax och göra ett litet klipp. Med sprättkniven hände det lätt att även stoppstygnen gick av.

Det färdiga bandet klipptes med en spets på "knapphålssidan", och ett invinkel på "namnsidan".

För att  främre och bakre bandändarna  och knappålet inte skulle repa upp sig lackade jag kanterna med nagellack av typen genomskinligt överlack. Det gav ingen färgnyansskillnad på de vita banden.

Brudens och brudgummens band fick också dubbelhjärtan i silvertråd broderat.

Banden sattes på glasen som bordsplacerings.

Eftersom alla tre barnen gifte sig inom 6 månader, så ville alla ha namnband till borsplaceringen. Så det blev ytterligare 150 band.

Kunde konstatera att ju tjockare satin  i banden, desto svårare var det att få banden att ligga still i bågen.