Dagbok Mosel Alsace Champagne 2007

Mosel Alsace Champagne 2007

Resedagbok om en semestertripp med bil till Moseldalen i Tyskland, Alsace och Champagne i Frankrike.

Lilla Bältbron
Skifferhus i Lüttringhausen
Hotell i Lüttringhausen
Kölnerdomen
Adenau
moselsluttning
hotel zum anker
terass zum anker
modelljärnväg
Eguisheim
Wolfberger
Champagnfält
Ruffin & Fills etikettering

Sverige

Måndag 2007-07-23

 

Vi åker genom ett regnigt Södermanland, regnigt Östergötland och ett lika regnigt Småland. SMS från grannen som säger att vi har tur som lämnar Stockholm. Det är 17 ° C och regnar. Själva har vi 13 ° och det duggar ”spåspik”.

 

Första anhalten blir i Tranås, att nästa dag fara vidare till Danmark

 

Danmark

Tisdag 2007-07-24.

 

Snabbt ut på motorvägen och på med ”autopiloten” till Malmö och broarna och ner mot södra Danmark.

 

Vädret fortsätter vara regn och 13 grader. Vi kikar på kartan var vi kan övernatta och vilken väg vi ska ta. Det finns en färja mellan Fyn och ner mot Flensburg – typ genväg över Lilla Bält. Det verkar vara en bra idé. GPS-tanten aktiveras och hon för oss till Bøjden, varifrån färja till Fynshav och södra Jylland skall finnas enligt kartan. Vi är framme kl 17.05 och det gick en färja kl 17.00. Nästa färja går kl 19.00. Färjeöverfarten tar 50 minuter och kostar 240 dkr.

 

 

Det tar ungefär lika lång tid att köra runt över bron över Lilla Bält och att bensinkostnaden motsvarar färjekostnaden. Vi beslutar oss för att hitta närmsta hotell eller pension och ta färja på morgonen nästa dag. Vi har fått tips om att det kan vara klokt att ringa och förbeställa. Vi ser en skylt mot Hvedholm Slott med mat och sängsymbol.

 

 

Ett ganska lagom stort slott, kan man säga. Och visst, det finns ett rum för oss också. Och en dag på Slottet är ju alldeles underbart, precis som vårt rum med himmelsäng och fina dunbolster.

 

 

En vacker utsikt mot slottsparken, och bokat bord i Slottsmatsalen är något att se fram mot. Vi får också veta att det finns ett Slottsspöke, en ”gröna damen” som spökade. Vi ringde också för att kolla när morgonfärjorna gick. Då fanns det bara biljett kl 07.00 ( = ingen frukost) eller kl 13.00. Lite fel tider tyckte vi, och beslutade redan på kvällen att det skulle bli landvägen till Tyskland hela vägen.

 

En promenad i Slottsparken och därefter en slottsmiddag och sedan dunbolstren i himmelsängen. Rummet kostade 1.100 dkr, med frukost

 

 

Tyskland

Onsdag den 25 juli 2007.

 

Färden fortsätter över Lilla Bältbron och därefter är det A1 ner mot någonstans kring Köln som är dagen etapp. Vi kör förbi Hamburg och Bremen till rösten av Torsten Wahlund som läser Midvinterblod. En iskall historia. ( det är vinter, jättekallt och hjältarna fryser).

 

Som vanligt är trafiken på A1 livlig och massor av långtradare och annan tung trafik. Vi får dock bara ett stopp – kanske 10 - 15 minuter, och vi avnjuter då ett äpple var från Hvedholms frukostbord. Vi stannar till för en kopp kaffe och bensin strax norr om Osnabrück. En typisk tysk vägkrog med tysk välordning. Vid Münster ”bestämmer ” GPS-tanten att vi ska lämna A1 och åka rakt igenom hela Ruhr mot Wuppertahl, och sedan ut på A1 igen mot Köln. Jaha. Bara att köra.

 

Klockan har hunnit bli eftermiddag och vi väljer avfart 94 för att hitta hotell för natten och hamnar ganska direkt i förstaden Lüttringhausen. Här är (nästan) alla hus klädda med svarta skifferplattor på fasaden. Till det är fönsterbågar och takfoder vita och fönsterluckor och hängrännor lysande gräsgröna. Hängpelargoner hänger som små rosaröda vattenfall utanför fönstren på många av husen. Det är vackra kombinationer.

 

Med lite hjälp av ortsbefolkningen hittar vi Hotell Restaurang Fischer. Ett hus klätt i svart skiffer med gröna detaljer och vackra hängpelargoner utanför fönstren. Det finns rum och vi får ett stort rum med egen vardagsrumsavdelning. Härliga blå dunbolster i sängarna.

 

Nåväl, installerade i rummet går vi ner till restaurangen och beställer in resans första, men inte sista, wienersnitzel och ett gott öl därtill. Efter middagen tar vi en promenad i omgivningen och vi kan konstatera att de allra flesta husen, såväl villor som stora hyreshus är klädda med svart skiffer. Det ger hela orten ett blyertsgrått intryck, men är också vackert med de gröna detaljerna och de hängande rosa pelargonerna.

 

Rummet kostade 80 € , med frukost

 

 

 

Köln och mot Mosel

Torsdagen den 26 juli 2007.

 

Utomhus är det 18 ° varmt och lagom växlande molnighet. Vi lämnar Lüttringhausen och ställer in GPS-tanten på Bernkastel-Kues utan motorvägar. Nu ska vi se något annat av Tyskland än de eviga motorvägarna. Vi blir dirigerade rakt mot Köln, från dess östra förorter och rakt igenom stadskärnan förbi Kölnermässan. Från bron över Rhen ser vi Kölnerdomen till höger och motorvägar runt oss.

 

Vi fortsätter ner mot Moseldalen. En spännande etapp, framförallt med tanke på att GPS-tanten mest hela tiden tappade kontakten med satelliterna. Chauffören var från och med nu verkligen på jakt efter att hitta en biltillbehörsaffär som sålde universalhållare för GPS, så att kontaktproblemen inte skulle fortsätta. Efter Köln, när vi blir åkte väster om Bonn, började ett Tyskland utan motorvägar visa sig. Riktningen var rakt på Bernkastel-Kues men vi insåg att det var lite för rakt på och nya direktiv programmerades in i GPS - tanten så att vi inte skulle missa stora delar av Moseldalen. Vi vill se alla småbyar och köra utefter den ringlande Mosel, och nytt etappmål blir Cochem.

 

Naturen blir mer och mer kupperad och vi åker uppför och vi åker nedför, grönskande berg och kullar, in och ut i dalar, och så hamnar vi i Adenau i Rheinland. En liten ort i en dal men omgivande berg som gjorda för det vandrande folket, uppenbarligen. Här finns stora skyltar med kartor över vandringsleder av alla svårighetsgrader, från enkel grön slinga till de svåra svarta och krävande vandringslederna. En stor tavla visar också hur man använder gåstavar och hur man skall stretcha innan och efter genomförd vandring. Fast det bästa med orten är nog i alla fall att de har en affär som säljer universalhållare för GPS. Nu äntligen slipper co-drivern att passa GPS-mobilen så att den inte ramlar ner och föraren är nog mest nöjd för nu ser han vart han skall köra utan att släppa blicken från vägen så ofta. Väl på plats på rutan har GPS-tanten kontinuerlig kontakt med sju satelliter, för att vägleda oss på vår vidare färd mot Rieslingsdruvornas hemland. Vi gör ett inköp av universalhållaren och passar på att inta lunch.

 

Med en GPS-tant på topp och adressen inställd på Cochem fortsätter vi vår färd mot Mosel. Vi gör dock en liten avstickare, eftersom vi ser på kartan att vi är jättenära racerbana Nürburgring. Vi styr dit och det är faktiskt uppför och uppför och uppför. Vi ser några skymtar av tävlingsbanan, men det mesta är väl dolt bakom vallar, buskar och träd. Vi fortsätter utan att stanna och lyssnar nu igen på GPS-tanten. Och vi åker då naturligtvis nedför och nedför och nedför igen, mot Cochem.

 

GPS-tanten följer kartan bra. Nästan hela tiden. Lite fel blir det i Cochem, men vi följer vår instinkt hittar så småningom ut på vägen som slingrar sig utefter Mosels vackra stränder. Vinstockarna växer på sluttningarna och allt är bara så underbart fantastiskt som vi föreställt oss.

 

Vi planerar in två dagar i Traben-Trarbach, för att se vad vinfesten på Jakobsdagen innebär. Vi kommer först in Trarbach med de berömda brotornen vid brofästet över till Traben. Vi kör över bron och efter några 100 meter ser vi en hotellskylt. Hotellet Zum Anker verkar lagom för oss och vi får ett litet rum med separat dusch och WC i en ”garderob” och handfat i rummet. Helt Ok. TV finns också. Utsikten var väl inte den vackraste. En ödelagt vingård. Såg mest ut som ett spökhus. Kanske en inspirerande byggnad om man ville skriva spökhistorier, men tyvärr inte som utsikt. Men strax där bakom, tornar sluttningarna med vinstockarna upp sig. Och det är vackert.

 

Den stora festplatsen för vinfesten var under uppriggning, precis utanför hotellentrén. Vi kunde nästan ta på taket till tivolit, och 50 meter bort var vintältet uppställt. Efter det att vi installerat oss tar vi ett glas trocken Riesling på hotellets restaurang. Vädret är precis lagom varmt. Vi hittar en restaurang njuter av vår snittzel (igen) och en öl och känner oss nöjda med dagen. Så här ser det ut Traben-Trarbach just nu. www.mm-webcam.de/camstart.htm

 

Planerna för fredagen är att göra en båtutflykt till Bernkastel-Kues t o r, gå på vinotek och sedan hem till vinfesten. En bra planering. Båtarna går en gång i timmen och det tar 2 timmar enkel resa.

 

Mosel & Traben-Trarbach

Fredag 27 juli 2007.

 

Efter frukost går vi till Sightseeingbåtarna. Vi är i god tid, med det verkar inte som det är så många som vill åka med i dag. Vi får gå ombord, men får också veta att det inte är med den här båten som vi skall åka. Utan det blir den lilla båten, som nu ligger på Trarbachsidan som ska komma hit och som vi då får borda via den stora båten. Jaha, och vi som hittat så bra platser… Nåväl, väl ombord på den lilla båten så visar det sig att det finns gott om platser. Båten lägger ut och den rofyllda färden på Mosel mot Bernkastel-Kues tar sin början. Vi sätter oss uppe på däck i solen och njuter av den otroligt vackra Mosel mellan Traben-Trarbach och Bernkastel-Kues.

 

Båtresan är ett rofyllt sätt att resa och utsikten över vinodlingarna, solskenet och Mosels stilla flyt med en lugn trafik av turistbåtar och stora långa pråmar ger ro i sinnet.

 

Lite påfrestande var dock den långa väntat på slussning - 45 min, då båten låg stilla och bara väntade, men därefter var det bara några minuters båtresa till målet för dagen. Bernkastel-Kues. Vi beslöt att först leta reda på var vinoteket låg och sedan hitta ett lunchställe. Vinoteket låg direkt till höger efter bron över till Kues-sidan. Så otroligt lätt att hitta att GPs-tanten säkert blev besviken över att hon bara fick vara med i några minuter.

 

Strax upp till vänster mot Kues gamla stationshus hittade vi ett matställe med ett bord i parasollskugga. Vi beställde Matjes, öl och en snaps. Matjes på tyska är, sill som är saltinlagd ( ingen ättika eller sötning), blandat med färskt äpple, lök och i en gräddfilssås och färsk potatis. Annorlunda mot vår egen matjessill, men ganska gott. Kan undra vad tyskarna tycker om vår matjessill? När vi väl är mätta så är vi klara för vinotek och lite vinprovning.

 

För 15 € var får vi fri tillgång till att prova 155 viner på Weinkulturelles Zentrum Bernkastel-Kues. Det är inte besvärligare än det låter. Men man vill ju ha smaksinnet med hela tiden och det kanske inte är så lätt. Vi började i alla fall med att utesluta de röda vinerna. Tio stycken. Och de mousserande fick man prova i kassan. Där kunde vi stryka åtta till. Och sedan de söta –liebliche – de skulle i alla fall komma sist, så där föll nog 40-50 viner bort automatiskt. Men sedan var det bara att sätta i gång. Vi började med ”Trocken Weisswein”, och tänk, de två första smaktesterna var två enkla viner på Rivanerdruvan, som vi i alla fall tyckte var ok. Vi använde listan på vinerna vi fått och markerade de som föll oss i smaken. Det blev många. Vart efter man smuttade i glasen så avtrubbades smaknerverna lite, trots att man verkligen bara smuttade. En del var faktiskt inte alls goda och då drack man inte mer av den. Även de halvtorra visade sig var helt ok att dricka och tittade man på deklarationen för varje vin så framgick också hur söta de var. Det blev fem av de torra vinerna, fyra av de halvtorra och en liebliche som vi tror är gott till gåslever – om vi skulle ha det någon gång.

 

När vi tröttnat på provandet var det dags för att ta de obligatoriska bilderna på Bernkasel-sidan och de fina korsvirkeshusen. Vi letade rätt på cafét som vi besökte när vi var här 2000, för lite vila och släcka vår törst med ett glas vitt torrt vin. Sen var det bara kvar att promenera runt njuta av miljön och sedan tillbaka till båten och dagens sista tur tillbaka till Traben.

 

Vi införskaffade en flaska vitt torrt vin att fördriva tiden med under färden tillbaka. Slussning tog betydligt kortare tid och hur det nu var, så var vi strax åter på torra land och vinfesten alldeles utanför vårt hotell.

 

Vinfest består av tivoli i form av en barnkarusell, en radiobilbana, en skjutbana, och några lottstånd och de obligatoriska sockervadden och popcornen. Sen finns också ett stort vitt tält – typ öltält, skulle vi kanske säga. Där inne finns bord och scen och en bar med vinförsäljning.

 

Från scenen spelar ett tyskt band som man lätt kan jämföra med ett svenskt dansband, fast lite mer tyskt i rytmen, så att säga. De var engagerade och spelade helt ok, men ju längre kvällen led, ju mer umpa- umpa tysk marsch blev det i takten. Men det hör ju till. Vinet då. Jo man köper ett litet vinprovarglas för 1€ och sedan får man se på listan vad man vill prova. Vi placerade oss vid bardisken och iakttog hur man skulle bete sig. En ung kille som var snabb att servera utsåg vi till ”vår bartender”. Hans handlag med den bordsmonterade vinöppnaren fångade vårt intresse. Så att vi skulle lära oss hantera den vi har hemma. Han var snabb och distinkt i sitt öppnande. Det verkade vara hemligheten och det fungerade nästan varje gång. När en äldre herre skull använda den missade han lika ofta som han lyckades. Spännande värre och väldigt lärorikt. Nu vet vi hur man gör.

 

Smakproven var på 1 dl i taget och efter några glas så var det ganska svårt att känna skillnad. Här fanns inga spottkoppar att förpassa mindre goda viner i. Mest imponerad blev vi av mannen som beställde en flaska, fick den öppnad och när han tog den och doftat i falskhalsen räckte han direkt tillbaka falskan, och sa att det var fel vin han fått. Han tittade inte på etiketten, utan han doftade. Vad vi senare förstod var han vinproducent själv och det var kanske hans eget vin han beställde in.

 

Vi smakade också på saltkringlor som de hade och många köpte. Det var gott till vinet. Fast det där sista glaset med sött sött vitt tyskt vin skulle vi inte tagit. Det kletade runt i munnen länge – nästan flera dagar kändes det som. Vi somnade i alla fall gott så småningom. Rummet kostade 65 € per natt.

 

Alsace Bas Rhin

Lördag 28 juli 2007

 

Avfärd från Traben- Trarbach via Bernkastel-Kues med ett kort uppehåll för inköp av svalt Riesling från Mosel Saar Ruwer, några flaskor av det vi provat dagen innan. Färden mot Frankrike och Alsace fortsätter. Vi sätter in GPS-tanten på Molsheim, som ligger alldeles i början av Route des Vins d´Alsace. www.alsace-route-des-vins.com. Vi känner att vi har sett nog av Moseldalen och lämnar Bernkastel-Kues och kör upp över bergen. Vinodlingarna försvinner snabbt bakom oss men de pitttoreska byarna fortsätter att avlösa varandra. GPS-tanten dirigerar oss mot Saarbrücken och plötsligt så passerar vi gränsen. Det är bara en lite skylt med typ ”Bien Venue” När vi kommit över gränsen är nästan alla byar och orter pyntade med massvis av blommor på såväl offentliga byggnader och platser, som på privata hus. Vid infarten anger en skylt som att de utgör en Villes Fleurie, vilket tydligen är en fransk nationell angelägenhet att vara. www.villes-et-villages-fleuris.com/bergheim.htm

 

Vid vägkanten står ibland någon och säljer små gula frukter från den egna trädgården. För nordbor som oss var det en ny bekantskap med frukten Mirabells. Små gulröda söta körsbärsliknande frukter med en kärna som ett körsbär och smak som ett sött plommon. Ett halvt kilo i en påse, som bilgodis köptes in. Vi far vidare mot dagens etappmål, Molsheim på en vacker och omväxlande väg trots regn och dis. Och faktum är att GPS-tanten guidade oss fel och vi fick plötsligt vända. Ha, någon gång har hon fel.

 

Molsheim visar sig vara en gammal pittoresk medeltidsstad med typisk ringmur med torn och allt. Vi hittar ett hotell så gott som i mitt i byn. Hotell du Centre. Vi får ett alldeles lagom rum med fint badrum och en utsikt mot hotellets trädgård. Vi går in på Turistbyrån och får veta att det finns någon forma av förevisning av eller med tåg i byn. Kanske en guidad tur runt i staden tänker vi om inte förstår fransk/engelskan. Vi går mot det håll som anvisats och hittar en skylt som pekar in på en gård. Där inne finns en fantastisk modelljärnväg uppbyggd. En hel liten fransk ort med bilar, folk och fä, odlingar och hus och naturligtvis flera järnvägsspår som slingrar sig fram. Länk i bilden till höger till galleri om modelljärnvägen.

 

Hungern gör sig påmind och vi letar efter någonstans att äta. Vi mellanlandar, mest för att det ösregnar, på Turistshoppen med stort T och införskaffar vårt första Alsacevin, två flaskor Pinot Blanc 2006, vingård Heitz, www.vins-heitz.com.

 

Mitt på torget ligger ”slaktarens hus” som är välpyntat med blommor och har en restaurang i bottenvåningen. Väl därinne ser vi att man rekommenderar ” Filet Mignon, fume. ..” och något med grönsaker uttyder vi. När vi sätter oss får vi dock veta att det inte serverar mat ännu. Köket öppnar först kl 18.30. Kl är ca 18.00. Om de inte hade varit så avvisande i sin attityd, hade vi nog accepterat erbjudandet att sitta och ta något att dricka, men vi valde att försöka hitta en annan krog. Men det gick inte. Det var stängt på alla krogar fram till kl 18.30 – 19.00. Så vi går tillbaka. Eftersom solen nu också kommit fram och de håller på att iordningställa på uteserveringen, sätter vi oss där. Klockan har nu hunnit bli mer än 18.30! Efter lite ”missförstånd”, som man egentligen kunde kalla ovilja och nonchalans från en av servitörerna, lyckas vi i alla fall beställa “Filet Mignon fume…” Och det är också vad vi får . En vackert upplagd fin, kall, rökt fläskfilé i cm tjocka skivor. Den serveras med rivna färska grönsaker och rotfrukter. Otroligt fräscht och jättegott, men kanske inte vad vi trodde vi beställde! Vi åt med god aptit och sen fanns det inte så mycket mer att göra i Molsheim en lördagkväll i slutet på juli. Vi la oss och läste till dess vi släckte lampan. Rummet kostade 73 € inklusive frukost (7 €) och parkering (3 €).

-'-'-

 

Alsace Haut Rhin

Söndag den 29 juli 2007.

 

Vi fortsätter Route des Vins d´Alsace. Byarna ligger tätt och den vanlig kartan fick leda oss. Målet för dagen är Riquewihr.

 

Vårt första stopp blir i Obernai där vi får syn på en vinförsäljare. Bäst att passa på tänker vi, man vet aldrig om vi hittar något mer vin, eller….. www.blanck-obernai.com Besöket för med sig en Pinot Gris, Gewürztraminer och en flaska Cremant En vinfest i Mittelbergheim blir vår nästa anhalt. www.mittelbergheim.fr. Vi blir omdirigerade med vägskyltar redan i byn Barr, så vi kommer rakt igenom vinodlingarna in i Mittelberheim, precis lagom till att dagen evenemang sätter igång. Mitt i byn finns en orkester med som spelar tyrolermusik och strax intill håller man på att montera isär en stor tunna som man kan anta att det varit vin i. En bit upp i gränden hittar vi en vinbutik och vi slinker snabbt in, smuttar på ett Riesling och tycker att det finns alla anledning att köpa vinet, eftersom vi ju i alla fall är där. www.domaine-gilg.com

 

Det vi sedan packade in i bilen var en Riesling Grand Cru Moenchberg 2004

 

Lyckliga ägare till 2 flaskor av denna ädla dryck tittar vi runt lite och ser att i det finns en stor hall där det är vinprovning. Det är traktens olika vinproducenter som står för dryckerna, och vore det inte för att vi faktiskt tänkt oss lite längre just i dag så hade vi lätt kunnat stanna och delta i provandet. Men vi far vidare och färden går uppför igen och högt där upp ligger byn Itterswiller. Här är det otroligt fint och kommer jag hit igen skulle jag väl kunna tänka mig att bo här

www.hotel-arnold.com/lesmov./exte.mov

 

Några kilometer och byar bort finner vi i Orschwiller ett matställe som vi bestämmer att vi ska äta på. Au Vieux Tonneau. Vi serveras en god sallad ”Salade Estivale”. Tyvärr hade vinproducenten mitt emot restaurangen stängt så det blev inget vin från denna ort.

 

Avstånden mellan byarna är inte så stora så vi närmar oss raskt målet Riquewihr, men innan dess mellanlandar vi i Ribeauvillé. Här finns vinproducenten Trimbach som tyvärr hade stängt. Men vi letade oss in i byn och tittade och hittade andra vinförsäljare. Vi inhandlar Trimbach Riesling och Pinot Gris i en typisk turistshop. På väg till bilen hejdar vi oss vid en butik med dukar, för vad vore väl en resa utan att köpa en, eller två, dukar. Två stora dukar med typiska franska druvmotiv i gult och blått byter ägare.

 

Riquewihr är en by med sin ringmur näst intill intakt. Det verkar nästan bara som den gamla vindbryggan vid tornet Dolder i byns västra utkant saknas. Runt ringmuren har parkeringsplatser iordningställts. Vi kör ett varv runt byn och hittar Hotel le Schoenenbourg. Sen lokaliserar vi oss i Riquewihr. Det tar 30 minuter. Byn är vacker men inte stor Den har en storgata – Rue Generall du Gaulle. Det mest märkliga är att så fort vi går ut, ur bilen eller ur en affär så börjar det regna. Vi löser problemet genom att mest befinna oss inomhus i någon vinbutik eller affär. Vi har bestämt oss för att stanna två nätter, men vill inte bo på det i och för sig fina, men lite tråkiga Best Westernhotellet. Vi går in på hotellet som har charm, mitt i byn, Hotel de la Couronne och bokar rum för nästa natt. Det har visserligen sämre standard, men betydligt mer charm.

 

Sen letar vi efter någonstans att äta. Vi går hela Rue Generall du Gaulle och längst upp hittar vi istället något så udda som en affär som bara säljer julaccessoirer. Tre våningsplan med julgirlanger, julgransprydnader och allt annat som hör julen till på Féerie de Noël. Väldigt fint och väldigt mycket pynt. Efter ett varv bland tomtar, änglar och glitter tar vi oss ut på gatan igen. Och strax börjar det småregna. Magen kurrar och vi måste äta. Först bästa blir bra. Jag tror vi äter snitzel igen och tar ett glas vin till det. Ett så dåligt vin att vi faktiskt inte dricker upp det. Och snitzeln var på gränsen till riktigt dålig och bemötandet var inte heller så upplyftande.

 

Skymningen kryper sig så sakta på och vi märker tydligt att detta inte är en stad för kvällsaktiviteter. Vi drar oss mot hotellet men känner att det skulle var gott med något litet till. Restaurangen intill hotellet, Auberge du Schoenenbourg, ser inbjudande ut. Vi kanske inte har rätt dresskod egentligen, men blir snart uppmärksammade och ska just bli anvisade ett bord då vi går förbi en ostvagn och vi förstår direkt att det är därför vi kommit dit. Vi vill ha en liten ostbricka. Vi blir föreslagna en 3 bitars eller en 7 bitars. Vi väljer en 3 bitars och vi får in en bit Munster, en bit Brie, och en bit av någon ädelosttyp. Det ligger också en liten hög med kumminfrön på tallriken. Till det beställer vi in en halvflaska Pinot Noir Jubilee 2003, från traktens stora vinproducent, Hugel. Den lilla osttallriken och den lilla flaskan Pinot Noir, hör till de stora smakminnena från resan. Det är sedan väldigt nära till hotellet som ligger vägg i vägg. Regnet har slutat och det ser ut att bli en fin dag nästa dag. Hotellet kostade 121€ inklusive parkering, frukost och en timme Internet.

 

Måndag 30 juli 2007

 

Efter en inte alltför sömnrik natt, det var väldigt lyhört för att vara ett så pass fint hotell, så har dagen planerats. Först en dagstur till Munster – där man gör god ost, därefter en promenad på vinstig runt Riquewihr. Sedan inköp av nödvändiga viner. En tur upp i tornet Dolder och sedan skall vi pröva den Alsaciska ”Tarte de flambes”, till middag. Vi åker till Munster och på vägen upp över Les Vosges hinner vi se flera byar och flera hisnande vackra vyer, men också tråkig granskog som ser ut som den vi har hemma.

 

En måndagförmiddag i Munster. En kopp kaffe och en väldig massa storkar. Det är här dom är. Taken är fulla av storkbo och ett näbbklapper genljuder över takåsarna. En fantastisk syn. Vi tar dalvägen över Walbach ochTurkheim tillbaka. Strax efter Walbach står en spännande bil invid en vingård. De tappar vin på flaskor. Vi har stannat vid vinproducent Earl Gueth Edgar. Vi får veta att det är årets Gewurztraminer som tappas upp genom den mobila anläggningen. Vinproducenten M. Gueth själv severar oss lite att prova och vi har ju stannat så det är klart att vi köper några falskor. Vingården verkar ganska liten, men vinet smakade gott. M. Gueth, berättade lite om gården och vi kom in på ämnet väder och miljöförstöring, som tycks engagera oss alla. Vi åker vidare med två flaskor Gewurztraminer och två flaskor Pinot Gris, Val Saint Grégorie.

 

Väl tillbaka i Riquewihr, satte vi på oss promenadskor och gav oss ut på den lilla vinstigen som går genom Grand Crus områden Sporen och Schoenenbourg. Det är här man odlar druvorna till så många fina viner. Stigen går upp på kullarna och runt bymuren. Vi avslutade vår promenad med att gå in i byn och köpa några av de viner vi provat. Doppf & Irions och Hugels fick sälja några flaskor till oss , som vi bar med oss i god förvissning om att de skulle komma att ge oss stor vinglädje i framtiden. Inne hos Hugel fanns också ett annat sällskap som vi talade lite med. När de fick veta att vi skulle åka vidare till Riems under morgondagen, rekommenderar de oss att stanna i Epernay och äta middag på en restaurang som heter ”7”. Vi la namnet på minnet.

 

När det sedan blivit kväll gick vi raskt över gatan vid hotellet och kom in i en mycket gemytlig kvarterskrog med suverän service och glatt bemötande. Som vi redan dagen innan bestämt, beställde vi ”Tarte Flambe”. En med skinka och en vegetarisk. Öl blev drycken därtill. Serveringen var snabb och trevlig. Vi mådde bra och tänkte oss att ett glas öl till på någon annan krog kunde vara trevlig avslutning på kvällen. Vi hörde några gitarrer och lite sång på en restaurang och gick in och satte oss, och musikanterna gick ut. Nåväl vi satt kvar en stund, men ingen verkade vilja servera oss något, så vi gick därifrån. Det som återstod var då hotellet och vi avslutade kvällen. Hotellrummet inklusive frukost och parkering kostade 78 €. Minsta rummet och minsta sängen, 140 cm, på resan. Ett lakan, ett täcke, men tack och lov två kuddar och ett överkast som man kunde använda till täcke.

 

Länk till fler bilder från Modelljärnväg i Molsheim, Riquewihr, Vinfest i Mittelbersheim

 

Eguisheim

Tisdag 31 juli 2007.

 

Vi lämnar Riquewihr och åker vidare en liten bit på Route des Vins d´Alsace till Eguisheim för att besöka vinhuset Wolfberger. www.wolfberger.com. Vi har fått tips om att detta är en bra vinhus med bra prisvärda viner. Det var ett bra tips.

 

Vi inhandlar de sista flaskorna Alsacevin på denna resa, och vi känner oss nöjda med Route des Vins. Vi avstår de sista 15 -20 byarna som ingår i Route des Vins och ställer in GPS-tanten på snabbast till Epernay.

 

Vi är snart uppe på motorvägen och det känns rätt avkopplande efter alla små byar. I en presentationsbok om hotell hittar vi ett slottsboende strax sydväst om Epernay, i Igny Comblizy, det kan kanske var något.

 

Vi kommer in i Champagne och upptäcker att druvorna växer annorlunda. De har blad ända ner på stammen och de är lägre än vi sett både i Mosel och i Alsace. I Etoges hittar vi en Champangemakare, Ruffin & Fills, www.champagnes-ruffin.com Två flaskor av den ädla drycken blir våra. En La cuvée Roséanne och en La cuvée Réserve. Vi vill inta lunch på något mysigt ställe och stannar mitt i en mindre by vid en restaurang som i alla fall skyltar med ”Quich Maison”. Vi beställer in en sådan och tillsammans med massor av getingar intar vi en tonfiskpaj som består av pajskal, en burk tonfisk i vatten, någon enstaka paprika bit och kanske något lite av äggstanning med ost. Och lite sallad bredvid. Ok vi blev mätta och slapp getingstick men den lunchen kommer inte upp på topplistan för luncher.

 

Efter lite om och men, och leder GPS-tanten oss verkligen rätt? – det gjorde hon - så kommer vi fram till slottet i Igny Comblizy . Det ligger ganska ensligt, men ser verkligen ut som ett slott om än mindre än det i Danmark. Vi går in och får visserligen veta att det finns rum, men tyvärr, vi är så sena att de inte kommer att kunna serveras oss någon middag.

 

Epernay

 

Vi åkte vidare mot Epernay och i varje liten by finns en champangemakare. Men vi åker förbi, utan att stanna, och strax är vi i Epernay. Vi går gå till turistbyrån för att få tips om boende för natten och får en karta och folder med hotellförteckning. Vi bestämmer oss för två alternativ och ber om hjälp att boka. Då kostar det 4 € om de ska boka till oss. De kan däremot ringa och fråga om det finns rum åt oss utan att boka, då kostar det ingenting. Vi väljer det alternativ som inte kostar något. Första samtalet är jag säker på att hon säger - ”ni har väl inget rum antar jag för jag har två snåla turister här som inte vill betala 4 € för att få hjälp. Nej det var det jag antog ni har inga rum, hej och tack -. När hon sen ringer till det andra alternativet som vi kunde tänka oss blir samtalet kort och vi får veta att det finns rum. Det är bara två kvarter bort så vi går dit och bokar in oss på Hotell Les Berceaux, på Rue des Berceaux nr 5. Och faktiskt, vi får ett 115 € rum för 95 €, plus frukost 11 €. Vi har lite tur med oss i alla fall. Vi frågar också om receptionisten möjligtvis vet var en restaurang som heter ”7” skall ligga. Hon tittar lite frågande på oss en kort stund, men inser nog att frågan är allvarligt menad. Hon talar sen glatt om att den ligger just är bredvid. Det är hotellets restaurang på Rue de Berceaux 7. Vi får hjälp med att beställa bord.

 

Vi hämtar bilen och och passar på att införskaffa en liten flaska Champagne och lite nötter till att ha på rummet som en fördrink innan vi går ner till restaurangen.

 

Tyvärr är inte restaurang ”7” vad vi förväntat oss. Först tror vi att det som föreslås som drink från en lista på ca 15 förslag, före maten är ett glas champagne, men visar sig vara ett rött vin. Visserligen fint och ganska gott, men inte vad man kunde förväntat sig. Nåväl vi tjafsar inte. Vi beställer in fisk och det är en vitfiskfilé på någon form av grönsaksbädd med en ganska tunn sås till. Bröd ingår, men inte någon potatis utan den beställer vi på sidan om. Och vintet till var ok, men ingen toppnotering. Till efterrätt finns alternativet osttallrik och här kommer en riktig besvikelse. Serveringen är 3 ostbitar av okända sorter serverade som bitar på en i övrigt tom tallrik. Ingen förklaring av servitören heller. Nåväl de går väl ner tillsammans med vinet utan att vi tar minsta skada, men lite besvikna blev vi. Vi lämnar matstället och tittar lite kort på stan. Tar en promenad längs Avenue de Champagne och tittar på de ståtliga byggnaderna med Moët & Chandon som dominerande Chamapagnehus. Vi konstaterar att det är öppet i morgon för visningar. Kvällen avslutas på uteserveringen vid Place de la Republique. Våra tankar ligger redan på morgondagens etapp.

 

Onsdagen den 1 augusti

 

Dagen börjar som vanlig med frukost och vi kan då konstatera att restaurangen bara har en sorts glas, i vilket de serverar allt från Champagne till morgonjuice. Dagen skall börja med ett studiebesök på Moët & Chandon. Visning på engelska tar 1 timme och vi får ett glas skumpa också. www.moet.com. Vi fick en lärorik stund i en otrolig miljö. Först en kortare film om druvorna som kan finnas i champagne och dess olikheter. Sen en rundvandring i källargångar som låg 25 meter under gatunivån. 8 mil källargångar med tusentals flaskor i olika och medvetet obegripliga sorteringar. Det var bara en speciell person som visste vilken sort som låg var. Det hela avslutas med att en typisk manlig champagnesomelier serverar oss ett glas av deras enklaste champagne. Och ve den som inte säger att det är gott, eller… Fast vi tyckte nu inte, att detta hör till de bästa champagnen vi smakat, så vi avstår från att köpa någon flaska. Även om det hade varit roligt att ha köpt en flaska just där. Men vi fotograferade den stora Dom Perignon flaskan. Annars var det dyrare, än hemma på systembolaget.

 

Här finns fler bilder från Epernay och besöket på Moët & Chandon

 

 

Resan hem

 

Så ska vi då lämna Frankrike, men innan dess gäller det att i alla fall införskaffa några flaskor Champagne. Vi besöker damen i den lilla butiken vi köpte den lilla flaskan och ökar vårt flaskinnehav med ytterligare fem flaskor champagne. Detta inköp skulle visa sig ödesdigert senare. Sen ställer vi in GPS-tanten igen och denna gång sätter vi målet Liège i Belgien som riktning. Snabbaste vägen.

 

Strax efter gränsen, i Bouillon, stannar för lunch på Rue de la Girafe 76, Taverna-Restaurant de Brasserie de Bouillon. Det visade sig vara en kombinerad restaurang och ölbryggeri. Vi beställde in en lax & kräftstjärtssallad och en öl. Det var en av toppnoteringarna vad gäller mat. Och sen visade det sig att de också sålde sina egna ölbrygder, så vi köpte med oss sex flaskor. Två av var sort, jättegoda de också

Vi ändrar nu destination och beräknar att vi i alla fall skall komma upp och helst förbi Köln innan vi stannar för natten. Det mest häpnadsväckande på eftermiddagens etapp är att vi blir navigerade att avvika från motorvägen för att köra igenom ett otroligt kupperat landskap, med väglutningar på 12%, på ganska små vägar med byar i både dalgångar och sluttningar. I Theux 3-4 mil sydost om Liége, stannar vi och fikar och kan konstatera att det är en genomfart mot nästa motorväg. Under resan beslutar vi att vi skall ta båten från Kiel till Göteborg som avslutning och vi beställer via telefon. Båten från Kiel går kl 19.30 och är i Göteborg kl 09.00. En skön avkopplande båtresa att se fram mot.

 

När vi sedan har kommit in i Tyskland och nått motorvägen A1 sätter vi igång ljudbok nummer två. Det är Helen Turstens, Guldkalven. Det är en mer engagerande thriller än den vi tidigare hört.

 

Efter Dortmund är det dags att köra av motorvägen och leta hotell för natten. Vi väljer att köra av vid avfart 83 och mot Kammen som verkar vara en lagom stor ort för att ha ett hyfsat hotell. Vi kör in mot centrum och hittar stadshotellet. Hotell Stadt Kammen. Vi får ett vänligt bemötande och ett rum, som visar sig ha separerade sängar i var sitt hörn av rummet. Utsikten är heller inta av det imponerande slaget. Men det duger åt oss. Vi tar en välförtjänt öl och går ner till hotellets restaurang.

En mycket vänlig servetris och vi betäller in en köttbit och blir rekommenderade ett tyskt rödvin. Portionerna var stora och rödvinet var i någorlunda ok. Som en boujoulais-typ. Vi var nöjda. Rummet kostade 85 Euro inklusive frukost och parkera gjorde vi på gatan.

 

Torsdag 2 augusti 2007

 

Näst sista etappen. En kalldusch drabbar oss på morgonen när vi skulle betala hotellnotan. Det fanns inte tillräckligt pengar på kontot. Vi fick låna en dator och kunde konstatera att en stor summa dragits den 1 augusti från konot. Det visade sig att den ”gamla” damen som sålt oss Champagne i Epernay, hade slagit in 1211.20 € istället för 121.20 €. Det gör ju en viss skillnad. Det känns ju skönt att ha upptäckt det i någorlunda god tid och vid kontakt med banken får vi detta bekräftat. Fast det var ju lite slarvigt att verkligen inte titta på beloppet som man godkänner med pinkoden. Göteborgs Swedbank kontor kommer att få ett besök av oss direkt när vi kommer hem till Sverige.

 

Resan till Kiel programmeras in på GPS och ljudboken sätts på. A1 försvinner bakom oss mil efter mil och strax är vi faktiskt framme i Kiel. Vi är i så god tid att det blir lunch där och samtidigt passar vi på att köpa några plattor öl. Efter lite felnavigering i Kiel hittar vi Skandinavienhamnen och kan köra ombord på Stena Germanica. Det blir en dag med ganska dämpad stämning. Det är inte kul att bli av 10.000 kronor, även om man kan hoppas på att det återbetalas. Det är lite för mycket för att man ska tycka att det är lärpengar.

 

Stena Germanica är en helt vanlig kryssningsfärja och vi gör precis det som man alltid gör på dessa båtar. Kollar taxfree-shoppen, kollar restaurangernas lägen, spelar bort några kronor i spelmaskinerna, äter, i vårt fall à la carte, och går till danssalongen och sen blir det inte så mycket mer än hytten. Hytten kostade 880 kronor, sen till kom då resan förstås.

 

Fredag 3 augusti 2007

 

Kl 09.03 kör vi av Stena Germanica. Det som nu finns i våra tankar är att vi ska hänga på låset till banken när den öppnar. Efter en kopp kaffe i Nordstan beger vi oss mot banken. Vi blir mycket vänligt mottagna och får hjälp med formulär och administration för att ordna med vårt krav att få pengarna åter.

Sen är det bara vägen mot Jönköping och E4 kvar. Ljudboken med hjältinnan, kriminalaren Irene Huss och hennes kollegor underhåller oss hela vägen hem.

Ett stopp vi Väderstad och inköp av svenska kräftor samt lunch på golfklubben blir det sista som engagerar oss på denna resa. Ett bra avslut på en semesterresa. Och sen är det alltid skönt att komma hem. Det enda som återstår sen är ju att packa upp.

Och sammantaget har vi haft en jättebra resa med bra väder för det vi har gjort. Inte för varmt och inte för kallt. Trafiken har varit bättre än befarat och turistträngsel har vi knappast sett något av alls.

 

 

 

 

 

 

 

turistbåt på mosel
Hotell Arnold
öde vineri
Sallad Estivale