Mosel 2010

Det finns en företällning, om att Tyska viner, särklit de från Mosel, är lika med sött sliskigt och odrickbart. Så är det inte. Många av vinerna har en realtivt hög sötma rent tekniskt sett, men syran från druvorna, i första hand Reisling, som odlas på denna nordliga breddgrad, har en så hög syra att den balanserar söttman, vilket medför att vinet känns mer torrt. Och inte att förglömma är att vita viner med viss restsötma är utmärkt val till asiatisk mat och stark kryddade rätter, liksom till den svenska klassikern gravald lax med hovmästarsås.

Boende på hotel Mayer, hos weingut Henrich Mayers intill Mosel och dess sluttningar med vinodling.Det kan bara vara fantastiskt. Att sedan kunna göra en vinprovning på hotellet och ha direkt tillgång till vinerna i Mayers affär var ju väldigt behändigt.

På programmet stod ett besök hos Zell´s borgmästare Hans Schwartz, som berättade för oss om Zell och så bjöd han oss på lite vin, vilket kanske int var så vanligt.

Annat som vi hade nöjet att göra i Zell var att åka med en Planvagen upp på vinberget bland vinstockarna - också här ska det vara lite vinprovning, när vi kommit upp på berget. Det var inte direkt vår varmt - en glüwein hade varit en fullträff, och när vinet dessutom inte var av något sämre kvalitet - typ "surt turistvin", så blev ju planvagenresan ett minne av typen dåligt vin men med mycket intressant kunskap om odlingsförutsättningar på sluttningarna.