Mosel

Alsace Mosel Champagne 2007

Moseldalen

 

 

Mosel & Traben-Trarbach

 

Fredag 27 juli 2007.

 

Efter frukost går vi till Sightseeingbåtarna. Vi är i god tid, med det verkar inte som det är så många som vill åka med i dag. Vi får gå ombord, men får också veta att det inte är med den här båten som vi skall åka. Utan det blir den lilla båten, som nu ligger på Trarbachsidan som ska komma hit och som vi då får borda via den stora båten. Jaha, och vi som hittat så bra platser… Nåväl, väl ombord på den lilla båten så visar det sig att det finns gott om platser. Båten lägger ut och den rofyllda färden på Mosel mot Bernkastel-Kues tar sin början. Vi sätter oss uppe på däck i solen och njuter av den otroligt vackra Mosel mellan Traben-Trarbach och Bernkastel-Kues.

 

Båtresan är ett rofyllt sätt att resa och utsikten över vinodlingarna, solskenet och Mosels stilla flyt med en lugn trafik av turistbåtar och stora långa pråmar ger ro i sinnet.

 

Lite påfrestande var dock den långa väntat på slussning - 45 min, då båten låg stilla och bara väntade, men därefter var det bara några minuters båtresa till målet för dagen. Bernkastel-Kues. Vi beslöt att först leta reda på var vinoteket låg och sedan hitta ett lunchställe. Vinoteket låg direkt till höger efter bron över till Kues-sidan. Så otroligt lätt att hitta att GPs-tanten säkert blev besviken över att hon bara fick vara med i några minuter.

 

Strax upp till vänster mot Kues gamla stationshus hittade vi ett matställe med ett bord i parasollskugga. Vi beställde Matjes, öl och en snaps. Matjes på tyska är, sill som är saltinlagd ( ingen ättika eller sötning), blandat med färskt äpple, lök och i en gräddfilssås och färsk potatis. Annorlunda mot vår egen matjessill, men ganska gott. Kan undra vad tyskarna tycker om vår matjessill? När vi väl är mätta så är vi klara för vinotek och lite vinprovning.

 

För 15 € var får vi fri tillgång till att prova 155 viner på Weinkulturelles Zentrum Bernkastel-Kues. Det är inte besvärligare än det låter. Men man vill ju ha smaksinnet med hela tiden och det kanske inte är så lätt. Vi började i alla fall med att utesluta de röda vinerna. Tio stycken. Och de mousserande fick man prova i kassan. Där kunde vi stryka åtta till. Och sedan de söta –liebliche – de skulle i alla fall komma sist, så där föll nog 40-50 viner bort automatiskt. Men sedan var det bara att sätta i gång. Vi började med ”Trocken Weisswein”, och tänk, de två första smaktesterna var två enkla viner på Rivanerdruvan, som vi i alla fall tyckte var ok. Vi använde listan på vinerna vi fått och markerade de som föll oss i smaken. Det blev många. Vart efter man smuttade i glasen så avtrubbades smaknerverna lite, trots att man verkligen bara smuttade. En del var faktiskt inte alls goda och då drack man inte mer av den. Även de halvtorra visade sig var helt ok att dricka och tittade man på deklarationen för varje vin så framgick också hur söta de var. Det blev fem av de torra vinerna, fyra av de halvtorra och en liebliche som vi tror är gott till gåslever – om vi skulle ha det någon gång.

 

När vi tröttnat på provandet var det dags för att ta de obligatoriska bilderna på Bernkasel-sidan och de fina korsvirkeshusen. Vi letade rätt på cafét som vi besökte när vi var här 2000, för lite vila och släcka vår törst med ett glas vitt torrt vin. Sen var det bara kvar att promenera runt njuta av miljön och sedan tillbaka till båten och dagens sista tur tillbaka till Traben.

 

Vi införskaffade en flaska vitt torrt vin att fördriva tiden med under färden tillbaka. Slussning tog betydligt kortare tid och hur det nu var, så var vi strax åter på torra land och vinfesten alldeles utanför vårt hotell.

 

Vinfest består av tivoli i form av en barnkarusell, en radiobilbana, en skjutbana, och några lottstånd och de obligatoriska sockervadden och popcornen. Sen finns också ett stort vitt tält – typ öltält, skulle vi kanske säga. Där inne finns bord och scen och en bar med vinförsäljning.

 

Från scenen spelar ett tyskt band som man lätt kan jämföra med ett svenskt dansband, fast lite mer tyskt i rytmen så att säga. De var engagerade och spelade helt ok, men ju längre kvällen led, ju mer umpa- umpa tysk marsch blev det i takten. Men det hör ju till. Vinet då. Jo man köper ett litet vinprovarglas för 1€ och sedan får man se på listan vad man vill prova. Vi placerade oss vid bardisken och iakttog hur man skulle bete sig. En ung kille som var snabb att servera utsåg vi till ”vår bartender”. Hans handlag med den bordsmonterade vinöppnaren fångade vårt intresse. Så att vi skulle lära oss hantera den vi har hemma. Han var snabb och distinkt i sitt öppnande. Det verkade vara hemligheten och det fungerade nästan varje gång. När en äldre herre skull använda den missade han lika ofta som han lyckades. Spännande värre och väldigt lärorikt. Nu vet vi hur man gör.

 

Smakproven var på 1 dl i taget och efter några glas så var det ganska svårt att känna skillnad. Här fanns inga spottkoppar att förpassa mindre goda viner i. Mest imponerad blev vi av mannen som beställde en flaska, fick den öppnad och när han tog den och doftat i falskhalsen räckte han direkt tillbaka falskan, och sa att det var fel vin han fått. Han tittade inte på etiketten, utan han doftade. Vad vi senare förstod var han vinproducent själv och det var kanske hans eget vin han beställde in.

 

Vi smakade också på saltkringlor som de hade och många köpte. Det var gott till vinet. Fast det där sista glaset med sött sött vitt tyskt vin skulle vi inte tagit. Det kletade runt i munnen länge – nästan flera dagar kändes det som. Vi somnade i alla fall gott så småningom. Rummet kostade 65 € per natt.

 

 

turistbåt på mosel
vy mosel

Copyright © All Rights Reserved