Alsace

Alsace Mosel Champagne 2007

Alsace

Alsace Bas Rhin

 

Lördag 28 juli 2007

 

Avfärd från Traben- Trarbach via Bernkastel-Kues med ett kort uppehåll för inköp av svalt Riesling från Mosel Saar Ruwer, några flaskor av det vi provat dagen innan. Färden mot Frankrike och Alsace fortsätter. Vi sätter in GPS-tanten på Molsheim, som ligger alldeles i början av Route des Vins d´Alsace. www.alsace-route-des-vins.com. Vi känner att vi har sett nog av Moseldalen och lämnar Bernkastel-Kues och kör upp över bergen. Vinodlingarna försvinner snabbt bakom oss men de pitttoreska byarna fortsätter att avlösa varandra. GPS-tanten dirigerar oss mot Saarbrücken och plötsligt så passerar vi gränsen. Det är bara en lite skylt med typ ”Bien Venue” När vi kommit över gränsen är nästan alla byar och orter pyntade med massvis av blommor på såväl offentliga byggnader och platser, som på privata hus. Vid infarten anger en skylt som att de utgör en Villes Fleurie, vilket tydligen är en fransk nationell angelägenhet att vara. www.villes-et-villages-fleuris.com/bergheim.htm

 

Vid vägkanten står ibland någon och säljer små gula frukter från den egna trädgården. För nordbor som oss var det en ny bekantskap med frukten Mirabells. Små gulröda söta körsbärsliknande frukter med en kärna som ett körsbär och smak som ett sött plommon. Ett halvt kilo i en påse, som bilgodis köptes in. Vi far vidare mot dagens etappmål, Molsheim på en vacker och omväxlande väg trots regn och dis. Och faktum är att GPS-tanten guidade oss fel och vi fick plötsligt vända. Ha, någon gång har hon fel.

 

Molsheim visar sig vara en gammal pittoresk medeltidsstad med typisk ringmur med torn och allt. Vi hittar ett hotell så gott som i mitt i byn. Hotell du Centre. Vi får ett alldeles lagom rum med fint badrum och en utsikt mot hotellets trädgård. Vi går in på Turistbyrån och får veta att det finns någon forma av förevisning av eller med tåg i byn. Kanske en guidad tur runt i staden tänker vi om inte förstår fransk/engelskan. Vi går mot det håll som anvisats och hittar en skylt som pekar in på en gård. Där inne finns en fantastisk modelljärnväg uppbyggd. En hel liten fransk ort med bilar, folk och fä, odlingar och hus och naturligtvis flera järnvägsspår som slingrar sig fram. Länk i bilden till höger till galleri om modelljärnvägen.

 

Hungern gör sig påmind och vi letar efter någonstans att äta. Vi mellanlandar, mest för att det ösregnar, på Turistshoppen med stort T och införskaffar vårt första Alsacevin, två flaskor Pinot Blanc 2006, vingård Heitz, www.vins-heitz.com.

 

Mitt på torget ligger ”slaktarens hus” som är välpyntat med blommor och har en restaurang i bottenvåningen. Väl därinne ser vi att man rekommenderar ” Filet Mignon, fume. ..” och något med grönsaker uttyder vi. När vi sätter oss får vi dock veta att det inte serverar mat ännu. Köket öppnar först kl 18.30. Kl är ca 18.00. Om de inte hade varit så avvisande i sin attityd, hade vi nog accepterat erbjudandet att sitta och ta något att dricka, men vi valde att försöka hitta en annan krog. Men det gick inte. Det var stängt på alla krogar fram till kl 18.30 – 19.00. Så vi går tillbaka. Eftersom solen nu också kommit fram och de håller på att iordningställa på uteserveringen, sätter vi oss där. Klockan har nu hunnit bli mer än 18.30! Efter lite ”missförstånd”, som man egentligen kunde kalla ovilja och nonchalans från en av servitörerna, lyckas vi i alla fall beställa “Filet Mignon fume…” Och det är också vad vi får . En vackert upplagd fin, kall, rökt fläskfilé i cm tjocka skivor. Den serveras med rivna färska grönsaker och rotfrukter. Otroligt fräscht och jättegott, men kanske inte vad vi trodde vi beställde! Vi åt med god aptit och sen fanns det inte så mycket mer att göra i Molsheim en lördagkväll i slutet på juli. Vi la oss och läste till dess vi släckte lampan. Rummet kostade 73 € inklusive frukost (7 €) och parkering (3 €).

-'-'-

 

Alsace Haut Rhin

 

Söndag den 29 juli 2007.

 

Vi fortsätter Route des Vins d´Alsace. Byarna ligger tätt och den vanlig kartan fick leda oss. Målet för dagen är Riquewihr.

 

Vårt första stopp blir i Obernai där vi får syn på en vinförsäljare. Bäst att passa på tänker vi, man vet aldrig om vi hittar något mer vin, eller….. www.blanck-obernai.com Besöket för med sig en Pinot Gris, Gewürztraminer och en flaska Cremant En vinfest i Mittelbergheim blir vår nästa anhalt. www.mittelbergheim.fr. Vi blir omdirigerade med vägskyltar redan i byn Barr, så vi kommer rakt igenom vinodlingarna in i Mittelberheim, precis lagom till att dagen evenemang sätter igång. Mitt i byn finns en orkester med som spelar tyrolermusik och strax intill håller man på att montera isär en stor tunna som man kan anta att det varit vin i. En bit upp i gränden hittar vi en vinbutik och vi slinker snabbt in, smuttar på ett Riesling och tycker att det finns alla anledning att köpa vinet, eftersom vi ju i alla fall är där. www.domaine-gilg.com

 

Det vi sedan packade in i bilen var en Riesling Grand Cru Moenchberg 2004

 

Lyckliga ägare till 2 flaskor av denna ädla dryck tittar vi runt lite och ser att i det finns en stor hall där det är vinprovning. Det är traktens olika vinproducenter som står för dryckerna, och vore det inte för att vi faktiskt tänkt oss lite längre just i dag så hade vi lätt kunnat stanna och delta i provandet. Men vi far vidare och färden går uppför igen och högt där upp ligger byn Itterswiller. Här är det otroligt fint och kommer jag hit igen skulle jag väl kunna tänka mig att bo här

www.hotel-arnold.com/lesmov./exte.mov

 

Några kilometer och byar bort finner vi i Orschwiller ett matställe som vi bestämmer att vi ska äta på. Au Vieux Tonneau. Vi serveras en god sallad ”Salade Estivale”. Tyvärr hade vinproducenten mitt emot restaurangen stängt så det blev inget vin från denna ort.

 

Avstånden mellan byarna är inte så stora så vi närmar oss raskt målet Riquewihr, men innan dess mellanlandar vi i Ribeauvillé. Här finns vinproducenten Trimbach som tyvärr hade stängt. Men vi letade oss in i byn och tittade och hittade andra vinförsäljare. Vi inhandlar Trimbach Riesling och Pinot Gris i en typisk turistshop. På väg till bilen hejdar vi oss vid en butik med dukar, för vad vore väl en resa utan att köpa en, eller två, dukar. Två stora dukar med typiska franska druvmotiv i gult och blått byter ägare.

 

Riquewihr är en by med sin ringmur näst intill intakt. Det verkar nästan bara som den gamla vindbryggan vid tornet Dolder i byns västra utkant saknas. Runt ringmuren har parkeringsplatser iordningställts. Vi kör ett varv runt byn och hittar Hotel le Schoenenbourg. Sen lokaliserar vi oss i Riquewihr. Det tar 30 minuter. Byn är vacker men inte stor Den har en storgata – Rue Generall du Gaulle. Det mest märkliga är att så fort vi går ut, ur bilen eller ur en affär så börjar det regna. Vi löser problemet genom att mest befinna oss inomhus i någon vinbutik eller affär. Vi har bestämt oss för att stanna två nätter, men vill inte bo på det i och för sig fina, men lite tråkiga Best Westernhotellet. Vi går in på hotellet som har charm, mitt i byn, Hotel de la Couronne och bokar rum för nästa natt. Det har visserligen sämre standard, men betydligt mer charm.

 

Sen letar vi efter någonstans att äta. Vi går hela Rue Generall du Gaulle och längst upp hittar vi istället något så udda som en affär som bara säljer julaccessoirer. Tre våningsplan med julgirlanger, julgransprydnader och allt annat som hör julen till på Féerie de Noël. Väldigt fint och väldigt mycket pynt. Efter ett varv bland tomtar, änglar och glitter tar vi oss ut på gatan igen. Och strax börjar det småregna. Magen kurrar och vi måste äta. Först bästa blir bra. Jag tror vi äter snitzel igen och tar ett glas vin till det. Ett så dåligt vin att vi faktiskt inte dricker upp det. Och snitzeln var på gränsen till riktigt dålig och bemötandet var inte heller så upplyftande.

 

Skymningen kryper sig så sakta på och vi märker tydligt att detta inte är en stad för kvällsaktiviteter. Vi drar oss mot hotellet men känner att det skulle var gott med något litet till. Restaurangen intill hotellet, Auberge du Schoenenbourg, ser inbjudande ut. Vi kanske inte har rätt dresskod egentligen, men blir snart uppmärksammade och ska just bli anvisade ett bord då vi går förbi en ostvagn och vi förstår direkt att det är därför vi kommit dit. Vi vill ha en liten ostbricka. Vi blir föreslagna en 3 bitars eller en 7 bitars. Vi väljer en 3 bitars och vi får in en bit Munster, en bit Brie, och en bit av någon ädelosttyp. Det ligger också en liten hög med kumminfrön på tallriken. Till det beställer vi in en halvflaska Pinot Noir Jubilee 2003, från traktens stora vinproducent, Hugel. Den lilla osttallriken och den lilla flaskan Pinot Noir, hör till de stora smakminnena från resan. Det är sedan väldigt nära till hotellet som ligger vägg i vägg. Regnet har slutat och det ser ut att bli en fin dag nästa dag. Hotellet kostade 121€ inklusive parkering, frukost och en timme Internet.

 

 

Måndag 30 juli 2007

 

Efter en inte alltför sömnrik natt, det var väldigt lyhört för att vara ett så pass fint hotell, så har dagen planerats. Först en dagstur till Munster – där man gör god ost, därefter en promenad på vinstig runt Riquewihr. Sedan inköp av nödvändiga viner. En tur upp i tornet Dolder och sedan skall vi pröva den Alsaciska ”Tarte de flambes”, till middag. Vi åker till Munster och på vägen upp över Les Vosges hinner vi se flera byar och flera hisnande vackra vyer, men också tråkig granskog som ser ut som den vi har hemma.

 

En måndagförmiddag i Munster. En kopp kaffe och en väldig massa storkar. Det är här dom är. Taken är fulla av storkbo och ett näbbklapper genljuder över takåsarna. En fantastisk syn. Vi tar dalvägen över Walbach ochTurkheim tillbaka. Strax efter Walbach står en spännande bil invid en vingård. De tappar vin på flaskor. Vi har stannat vid vinproducent Earl Gueth Edgar. Vi får veta att det är årets Gewurztraminer som tappas upp genom den mobila anläggningen. Vinproducenten M. Gueth själv severar oss lite att prova och vi har ju stannat så det är klart att vi köper några falskor. Vingården verkar ganska liten, men vinet smakade gott. M. Gueth, berättade lite om gården och vi kom in på ämnet väder och miljöförstöring, som tycks engagera oss alla. Vi åker vidare med två flaskor Gewurztraminer och två flaskor Pinot Gris, Val Saint Grégorie.

 

Väl tillbaka i Riquewihr, satte vi på oss promenadskor och gav oss ut på den lilla vinstigen som går genom Grand Crus områden Sporen och Schoenenbourg. Det är här man odlar druvorna till så många fina viner. Stigen går upp på kullarna och runt bymuren. Vi avslutade vår promenad med att gå in i byn och köpa några av de viner vi provat. Doppf & Irions och Hugels fick sälja några flaskor till oss , som vi bar med oss i god förvissning om att de skulle komma att ge oss stor vinglädje i framtiden. Inne hos Hugel fanns också ett annat sällskap som vi talade lite med. När de fick veta att vi skulle åka vidare till Riems under morgondagen, rekommenderar de oss att stanna i Epernay och äta middag på en restaurang som heter ”7”. Vi la namnet på minnet.

 

När det sedan blivit kväll gick vi raskt över gatan vid hotellet och kom in i en mycket gemytlig kvarterskrog med suverän service och glatt bemötande. Som vi redan dagen innan bestämt, beställde vi ”Tarte Flambe”. En med skinka och en vegetarisk. Öl blev drycken därtill. Serveringen var snabb och trevlig. Vi mådde bra och tänkte oss att ett glas öl till på någon annan krog kunde vara trevlig avslutning på kvällen. Vi hörde några gitarrer och lite sång på en restaurang och gick in och satte oss, och musikanterna gick ut. Nåväl vi satt kvar en stund, men ingen verkade vilja servera oss något, så vi gick därifrån. Det som återstod var då hotellet och vi avslutade kvällen. Hotellrummet inklusive frukost och parkering kostade 78 €. Minsta rummet och minsta sängen, 140 cm, på resan. Ett lakan, ett täcke, men tack och lov två kuddar och ett överkast som man kunde använda till täcke.

 

 

 

Länk till fler bilder från Riquewihr, Munster och Truckheim

 

modelljärnväg
Hotell Arnold
Sallad Estivale

Copyright © All Rights Reserved